VANLIGA FRÅGOR OM EUDR: En praktisk guide till EU:s förordning om avskogning

EU:s avskogningsförordning (EUDR) inför nya rättsliga skyldigheter för företag som importerar eller handlar med specifika råvaror inom EU. Det är ett stort steg mot att eliminera produkter som är kopplade till avskogning från EU-marknaden och medför betydande utmaningar när det gäller drift och efterlevnad.

Denna FAQ-artikel är utformad för att hjälpa yrkesverksamma, företagare och beslutsfattare att förstå vad EUDR är, hur det fungerar och vilka åtgärder som krävs för att uppfylla kraven. Oavsett om du hanterar globala leveranskedjor eller bedömer juridisk exponering, innehåller den här guiden de viktigaste fakta, processer, verktyg och tidslinjer som är inblandade.

Allmänna frågor

Det första avsnittet ger klarhet i vad EUDR är, varför det infördes och hur det påverkar företag som handlar med specifika högriskråvaror.

Vad är EU:s förordning om avskogning (EUDR)?

EU:s avskogningsförordning (EUDR), formellt känd som förordning (EU) 2023/1115, är ett rättsligt bindande ramverk som antogs av Europeiska unionen i juni 2023. Dess främsta syfte är att förhindra handel med produkter som är kopplade till avskogning eller skogsförstörelse på EU-marknaden.

Förordningen gäller både för varor som importeras till och exporteras från EU. Företagen måste se till att de reglerade produkterna uppfyller tre grundläggande kriterier:

• De måste vara fria från avskogning (dvs. inte producerade på mark som avskogats efter den 31 december 2020).
• Lagligt producerad i enlighet med ursprungslandets lagar.
• Fullständig spårbarhet tillbaka till den exakta mark där de odlades eller skördades.

EUDR ersätter EU:s tidigare timmerförordning (EUTR) och utökar avsevärt dess tillämpningsområde och rättsliga krav.

Varför infördes EUDR?

Europeiska unionen är en av världens största konsumenter av jord- och skogsbruksprodukter. Dess konsumtionsmönster bidrar till global avskogning, särskilt i tropiska regioner som är rika på biologisk mångfald.

EUDR infördes för att hantera detta miljömässiga fotavtryck. Den är en del av EU:s gröna giv och stöder bredare mål som klimatneutralitet till 2050 och bevarandet av biologisk mångfald.

Genom att kräva lagligt anskaffade, avskogningsfria produkter omvandlar förordningen miljömässig hållbarhet från ett frivilligt initiativ till en efterlevnadsplikt och omformar samtidigt globala handelsmetoder.

När börjar EUDR:s verkställighet?

EUDR-tillämpningen är planerad att inledas i två faser, beroende på företagets storlek:

• Stora företag måste uppfylla kraven senast den 30 december 2025.
• Små företag och mikroföretag har fram till den 30 juni 2026 på sig att uppfylla kraven.

Trots den förskjutna tidsplanen uppmanas alla företag att börja förbereda sig redan nu, eftersom det tar tid och är komplicerat att samla in data, bedöma risker och bygga upp system som uppfyller kraven.

Finns det en respitperiod eller flexibilitet i EUDR:s tidsfrister?

Nej. EUDR innehåller inte någon övergångsperiod när verkställigheten har inletts.

Stora företag måste uppfylla kraven senast den 30 december 2025, medan små företag och mikroföretag har en tidsfrist till den 30 juni 2026. Dessa datum är rättsligt bindande och innebär att förordningen träder i kraft fullt ut.

Även om den uppdelade tidsplanen ger mindre företag mer tid, gäller inga undantag eller flexibilitet efter dessa datum. När verkställighetsdatumet har passerats kommer endast företag som har genomfört en fullständig due diligence och lämnat in giltiga DDS-handlingar att ha laglig rätt att släppa ut produkter på eller exportera från EU-marknaden.

Företagen uppmanas därför att betrakta den nuvarande fasen före verkställighet som en kritisk period för systemtestning, kontakt med leverantörer och internutbildning. Om förberedelserna skjuts upp till slutet av 2025 finns det risk för bristande efterlevnad, försenade leveranser eller verkställighetsåtgärder.

Vilka råvaror omfattas?

EUDR gäller för specifika jordbruks- och skogsbruksvaror som anses vara de främsta orsakerna till den globala avskogningen. Dessa produkter prioriteras på grund av deras höga miljöpåverkan och handelsvolym inom EU.

Förordningen riktar sig särskilt till följande sju högriskvaror:

• Boskap.
• Kakao.
• Kaffe.
• Oljepalm.
• Soja.
• Trä.
• Gummi.

Förutom de råvaror som anges ovan gäller EUDR också för ett brett utbud av härledda och bearbetade produkter som tillverkas med hjälp av dessa råvaror. På så sätt säkerställs att avskogningsrelaterade risker hanteras genom hela värdekedjan.

Exempel på derivatprodukter som omfattas är

• Läder- och nötköttsprodukter.
• Choklad och kakaopulver.
• Möbler, papper och trävaror.
• Bearbetade palmoljevaror och gummibaserade produkter.

Alla reglerade produkter identifieras med hjälp av de KN-nummer i EU:s kombinerade nomenklatur (KN) som anges i bilaga I till förordningen. Endast artiklar som omfattas av dessa specificerade KN-nummer omfattas av EUDR:s efterlevnadskrav. Företagen måste noggrant granska dessa KN-nummer för att avgöra om deras produkter omfattas av förordningen.

Vad innebär "avskogningsfri" enligt EUDR?

En produkt anses vara fri från avskogning om den inte har producerats på mark som har avskogats eller utsatts för skogsförstöring efter den 31 december 2020. Detta gäller även om sådan avskogning var laglig i ursprungslandet.

I förordningen definieras avskogning brett och omfattar både fullständig skogsröjning och partiell nedbrytning, t.ex. avverkning som stör skogens struktur, sammansättning eller funktion.

Denna standard säkerställer ett enhetligt miljöskydd i alla inköpsländer, oberoende av olika nationella bestämmelser.

Vilka undantag eller specialfall medger EUDR?

EUDR har ett brett tillämpningsområde, men flera undantag har införts för att förhindra överreglering och för att möjliggöra flexibilitet under en övergångsperiod.

1. Återvunna produkter är i allmänhet undantagna, förutsatt att de är tillverkade helt av tidigare använda material. Om några nya råvaror som regleras av EUDR läggs till under bearbetningen kan slutprodukten dock omfattas av förordningen.
2. Förpackningsmaterial är undantagna om inte själva förpackningen är en reglerad produkt som förtecknas i bilaga I. Till exempel skulle kartong tillverkad av trämassa omfattas av EUDR om det specifika KN-numret för den typen av kartong omfattas.
3. Timmer som avverkats före den 29 juni 2023 och som släpps ut på EU-marknaden före den 30 december 2025 är tillfälligt undantaget. Detta undantag fungerar som en övergångsbuffert för befintliga lager.

Dessutom är vissa KN-nummer i bilaga I markerade med prefixet "ex", vilket innebär att endast en underkategori av den bredare produktgruppen omfattas. Företagen måste granska produktklassificeringarna noggrant för att avgöra om de är tillämpliga.

I samtliga fall rekommenderas företag att noggrant kontrollera KN-numren och vid behov konsultera juridiska experter eller tullexperter för att bekräfta om ett undantag är tillämpligt.

Efterlevnad och due diligence

I detta avsnitt beskrivs vem som måste följa EUDR och de exakta åtgärder som företag måste vidta för att uppfylla rättsliga skyldigheter.

Vem behöver följa EUDR?

EUDR gäller för ett brett spektrum av aktörer i leveranskedjan som är involverade i import, export och distribution av reglerade varor. Det är viktigt att förstå ditt företags juridiska roll enligt förordningen, eftersom typen av aktör avgör ansvarsnivån, särskilt när det gäller krav på tillbörlig aktsamhet och dokumentation.

Förordningen gäller för två typer av aktörer i leveranskedjan:

• Operatörer: Enheter som släpper ut reglerade produkter på EU:s marknad för första gången eller exporterar dem från EU. Detta omfattar importörer, tillverkare och stora detaljhandlare.
• Handlare: Företag som hanterar eller säljer reglerade produkter som redan har släppts ut på marknaden. Det kan handla om grossister, distributörer eller onlineplattformar.

Operatörerna har det primära ansvaret för att utföra due diligence. Handlare måste föra register och kan behöva uppfylla ytterligare krav om de klassificeras som stora företag.

Gäller EUDR för små företag eller mikroföretag?

Ja, EUDR gäller för företag av alla storlekar, inklusive småföretag och mikroföretag, även om skyldigheterna kan skilja sig åt beroende på deras juridiska roll i leveranskedjan.

• Små företag och mikroföretag som agerar som operatörer: De som släpper ut varor på EU-marknaden eller exporterar dem måste följa EUDR fullt ut, bland annat genom att genomföra due diligence och lämna in DDS-registreringar. De gynnas dock av en senare tidsfrist för genomförande, den 30 juni 2026.
• Små företag och mikroföretag som agerar som handlare: De som hanterar produkter som redan finns på marknaden behöver inte lämna in DDS men måste behålla relevant leverantörsdokumentation och bekräfta att de varor de hanterar överensstämmer med kraven. De förväntas också samarbeta med nationella myndigheter under inspektioner eller revisioner.

Det finns inga undantag från förordningen baserat på företagsstorlek; alla företag måste bedöma sin roll och förbereda sig i enlighet därmed.

Vilka är de viktigaste kraven på efterlevnad?

Efterlevnaden av EUDR är inte begränsad till allmänna hållbarhetsåtaganden - den innebär att specifika rättsliga skyldigheter måste uppfyllas. Företagen måste visa, med verifierbara bevis, att varje sändning av reglerade varor är fri från avskogning, lagligt producerad i enlighet med ursprungslandets lagar och spårbar till den specifika mark där den odlades eller skördades.

Dessutom måste företagen lämna in en due diligence-försäkran (DDS) via EU:s TRACES-NT-plattform innan varorna kan släppas ut på eller exporteras från EU-marknaden. Dessa skyldigheter gäller per sändning och kräver konsekvent dokumentation och verifiering.

Vad är ett Due Diligence-intyg (DDS)?

Due Diligence-utlåtandet (DDS) är en hörnsten i EUDR-överensstämmelsen. Det utgör det formella resultatet av hela due diligence-processen och fungerar som en rättslig garanti för att produkten uppfyller alla lagstadgade krav. Utan en giltig DDS kan ingen reglerad produkt lagligen släppas ut på eller exporteras från EU-marknaden.

En DDS är en formell juridisk förklaring som krävs enligt artiklarna 4 och 5 i EUDR. Uttalandet bekräftar att:

• Produkten har utvärderats med hjälp av en strukturerad due diligence-process.
• Risken för bristande efterlevnad är försumbar.
• All styrkande dokumentation är fullständig och korrekt.

När DDS:en har skickats in blir den en juridiskt bindande bekräftelse och måste sparas i fem år för eventuell revision eller inspektion.

Vad innebär due diligence-processen?

För att följa EUDR måste företagen genomföra en strukturerad due diligence-process som säkerställer transparens, spårbarhet och rättslig integritet i hela leveranskedjan. Denna process är inte en engångsföreteelse utan en återkommande skyldighet som tillämpas på varje relevant försändelse.

Due diligence-processen enligt EUDR omfattar tre obligatoriska steg:

• Insamling av information: Samla in uppgifter om produkttyp, volym, leverantörsidentitet, produktionsdatum och geografisk plats för ursprung.
• Riskbedömning: Utvärdera risken för att produkten är kopplad till avskogning eller lagöverträdelser baserat på leverantörspraxis och inköpsregioner.
• Begränsning av risker: Om risken inte är försumbar ska du vidta korrigerande åtgärder som tredjepartsrevisioner, platsbesök eller uppgraderingar av dokumentationen innan du fortsätter.

Varje steg måste dokumenteras och upprepas för varje ny sats eller leverans av reglerade varor.

Vilka är de vanligaste utmaningarna som företag möter när de följer EUDR?

Trots tydliga riktlinjer stöter många företag på operativa och logistiska svårigheter när de försöker implementera EUDR.

De vanligaste utmaningarna inkluderar:

• Datainsamling från småbrukare: Små gårdar kan sakna GPS-verktyg, formella markrättigheter eller tillgång till internet.
• Begränsad digital infrastruktur: Landsbygdsområden kan ha dålig uppkoppling, vilket påverkar datainsamlingen i realtid.
• Höga kostnader för efterlevnad: Små och medelstora företag möter ekonomiska hinder när de investerar i GIS-verktyg, revisioner och juridisk dokumentation.
• Komplexa leveranskedjor: Nätverk med flera nivåer minskar insynen och ökar spårbarhetsrisken.
• Oklar markäganderätt: Laglig äganderätt eller markanvändningsrättigheter kan vara omtvistade eller odokumenterade i vissa regioner.

Dessa problem kan leda till försenade DDS-ansökningar, ofullständig dokumentation eller blockerade transporter.

Hur kan företag övervinna hinder för efterlevnad av EUDR?

För att övervinna de praktiska svårigheterna med EUDR-efterlevnad krävs mer än att bara uppfylla checklistorna i regelverket. Företagen måste anta ett proaktivt, strategiskt tillvägagångssätt som är anpassat till deras specifika leverantörskedja. Särskilt för företag som köper in från högriskregioner eller småbrukare ligger nyckeln till en framgångsrik implementering i att bygga upp kapacitet, förenkla processer och utnyttja digital infrastruktur.

För att hantera efterlevnaden på ett mer effektivt sätt kan företagen tillämpa en kombination av praktiska och strategiska lösningar:

• Utbildning av leverantörer: Ge utbildning om EUDR, GPS-användning och dokumentationsrutiner.
• Standardiserade verktygslådor: Använd förformaterade mallar för datainsamling, juridiska dokument och DDS-rapporter.
• Verifiering av tredje part: Anlita lokala icke-statliga organisationer eller revisorer för att bedöma efterlevnaden i högriskområden.
• Plattformar för samarbete: Använd centraliserade system som eudr.co för att dela data, hantera risker och lämna in DDS-utlåtanden.
• Tidigt genomförande: Börja förbereda efterlevnaden innan tidsfristerna löper ut för att identifiera och korrigera svaga länkar i leveranskedjan.

Proaktiv planering förbättrar datatillförlitligheten och minskar risken vid tillsynsinspektioner.

Är tredjepartscertifieringar (t.ex. FSC, PEFC, RSPO, Rainforest Alliance) tillräckliga för att uppfylla EUDR:s krav?

Nej. Certifieringar som FSC, PEFC, RSPO, Rainforest Alliance och liknande system ersätter inte de lagstadgade krav på tillbörlig aktsamhet som krävs enligt EUDR.

Även om dessa tredjepartscertifieringar kan stödja ett företags riskbedömningsprocess, befriar de inte operatörer från att genomföra och dokumentera hela EUDR:s due diligence-process. Specifikt kan certifieringar inte ersätta behovet av:

• Geolokaliseringsdata för produktionsområden (WGS84-format).
• Verifiering av efterlevnad av lagar i ursprungslandet.
• Försäkran om avskogningsfrihet efter 31 december 2020.
• Inlämning av en redogörelse för tillbörlig aktsamhet (Due Diligence Statement, DDS) via EU:s TRACES-NT-plattform.

Dessa system kan ge ett mervärde när det gäller att bedöma leverantörens trovärdighet och miljöpraxis, men enligt artikel 9 i EUDR ligger det fulla juridiska ansvaret kvar hos operatören eller handlaren.

Företag måste behandla certifieringar som kompletterande bevis, inte som fristående efterlevnadsåtgärder. Även fullt certifierade leverantörer behöver oberoende verifiering och datainsamling för att uppfylla EUDR:s krav.

Vilken dokumentation måste företagen spara för att bevisa att de följer EUDR?

Enligt artikel 9 i EUDR ska företag spara all dokumentation som rör due diligence och efterlevnad i minst fem år. Detta omfattar både interna register och material som erhållits från leverantörer eller tredje part.

Obligatoriska dokument inkluderar:

• Geolokaliseringsdata: Exakta koordinater (WGS84-format) för de tomter som används i produktionen.
• Produktions- eller skördedatum: Tidsstämplade data för att verifiera anpassningen till den 31 december 2020.
• Dokument om efterlevnad av lagar och regler: Markrättigheter, tillstånd, arbetskontrakt och miljöcertifikat.
• Rapporter om riskbedömning: Motiveringar för tilldelade risknivåer, inklusive källor och logik.
• Bevis för förmildrande omständigheter: Dokumentation av revisioner, leverantörskorrigeringar eller granskning av satellitbilder om risker har identifierats.
• Redogörelse för tillbörlig aktsamhet (Due Diligence Statement, DDS): Som inlämnats via TRACES-NT, tillsammans med eventuella loggar eller versionshistorik.
• Kommunikation med leverantörer: E-postmeddelanden, avtal eller deklarationer som stöder spårbarhet och laglig anskaffning.

Dessa register måste lagras i ett format som är tillgängligt för revisioner eller utredningar av behöriga nationella myndigheter. Företagen bör använda säkra, organiserade datalagringssystem, helst med tidsstämplade loggar och säkerhetskopieringsprotokoll.

Underlåtenhet att behålla eller tillhandahålla denna dokumentation kan leda till verkställighetsåtgärder, även om DDS har lämnats in korrekt.

Vem är ansvarig för EUDR-efterlevnad inom ett företag?

Det juridiska ansvaret för efterlevnaden ligger hos "operatören", den enhet som släpper ut varor på EU-marknaden eller exporterar dem.

Det operativa ansvaret är dock ofta fördelat på olika avdelningar, t.ex:

• Upphandling: Samlar in leverantörs- och varuinformation.
• Compliance eller juridik: Bedömer rättsliga skyldigheter och risktrösklar.
• Hållbarhet/ESG: Övervakar status för avskogning och utvärderar trovärdigheten i certifieringen.
• IT/Teknik: Hanterar GIS-system och integrationer med DDS-plattformar.

Bästa praxis inkluderar att utse en central efterlevnadssamordnare eller att inrätta ett tvärfunktionellt EUDR-team för att säkerställa kontinuerlig dokumentation, uppdateringar och respons på riskvarningar.

Spårbarhet och övervakning

Spårbarhet är en central del av EUDR-överensstämmelsen. I detta avsnitt förklaras vilka data som måste spåras och hur.

Vilka geolokaliseringsdata krävs?

Enligt EUDR börjar spårbarheten med exakt information om var en vara har producerats. Geolokaliseringsdata är inte valfritt - det är hörnstenen för att kunna visa på avskogningsfria inköp och rättslig efterlevnad. Företagen måste se till att deras datasystem på ett korrekt sätt kan samla in och hantera platsbaserade bevis.

Företag måste tillhandahålla geolokaliseringskoordinater på tomtnivå för alla varor under EUDR. Detta inkluderar:

• Exakt latitud och longitud (WGS84 decimalgrader).
• Tomtgränser för större gårdar eller kooperativ.
• Datum för skörd eller produktion.
• Leverantörsidentitet och landstorlek.

Dessa rumsliga data är nödvändiga för att bevisa att ingen avskogning har skett efter stoppdatumet 2020.

Hur sker fjärrövervakning?

I samband med EUDR spelar fjärrövervakning en viktig roll när det gäller att verifiera att avskogning inte har skett på eller i närheten av den mark där varorna produceras. Detta tillvägagångssätt gör det möjligt för företag att validera leverantörernas påståenden på ett oberoende sätt och i stor skala, särskilt i regioner där revisioner på plats kan vara utmanande eller resurskrävande.

Fjärrövervakning innebär att man använder digitala verktyg för att spåra förändringar i markanvändningen och bekräfta inköp utan avskogning.

Vanliga verktyg inkluderar:

• Satellitbilder.
• GIS-plattformar för kartläggning.
• AI-baserade varningar för oväntad avskogning.

Dessa tekniker hjälper till att verifiera data från leverantörer och kan upptäcka miljörisker i realtid, även i svåråtkomliga regioner.

Vad händer om en leverantör inte kan tillhandahålla geolokaliseringsdata?

Enligt EUDR är geolokaliseringsdata inte frivilligt - det är ett grundläggande rättsligt krav. Om en leverantör inte kan tillhandahålla korrekta geolokaliseringskoordinater på tomtnivå (i WGS84-format) får det omedelbara och betydande konsekvenser.

Först och främst kan den berörda produkten inte lagligen släppas ut på eller exporteras från EU-marknaden. Utan geolokaliseringsdata kan operatörerna inte visa att produkten har producerats på mark som förblev fri från avskogning efter den 31 december 2020, vilket är ett obligatoriskt villkor för efterlevnad av regelverket.

Denna situation innebär en juridisk risk för operatören och stoppar varuflödet genom leveranskedjan. Även om alla andra steg för tillbörlig aktsamhet är slutförda gör en saknad eller icke verifierbar geolokaliseringsfil att hela förklaringen om tillbörlig aktsamhet blir ogiltig.

I sådana fall har företagen två huvudsakliga alternativ:

• Utesluta produkten från sitt EU-relaterade lager: Detta är ofta den enda kortsiktiga lösningen när tidsbegränsningar eller brist på alternativa leverantörer förhindrar sanering.
• Samarbeta med leverantörer för att samla in data som uppfyller kraven: Det kan handla om att placera ut GPS-aktiverade enheter, genomföra fältundersökningar eller samarbeta med lokala kontrollorgan för att få fram nödvändiga koordinater och dokumentation.

Operatörerna uppmanas att identifiera högriskleverantörer eller leverantörer som inte är digitaliserade tidigt i processen för att förbereda efterlevnaden. Att tillhandahålla teknisk assistans eller finansiering för att samla in geospatiala data kan vara nödvändigt, särskilt när man arbetar med småbrukare eller kooperativ i regioner med låg anslutningsgrad.

Underlåtenhet att hantera saknade geolokaliseringsdata blockerar inte bara leveranser utan kan också leda till revisioner, böter eller skada på anseendet om varor som inte uppfyller kraven upptäcks på EU-marknaden.

Sammanfattningsvis är avsaknad av geolokaliseringsdata ett avtalsbrott enligt EUDR. Företag måste implementera robusta strategier för leverantörsengagemang och kartläggning för att undvika störningar och upprätthålla lagligt marknadstillträde.

Hur ofta bör övervakningsdata uppdateras?

Övervakning enligt EUDR är inte ett engångskrav - det är en kontinuerlig skyldighet som är utformad för att säkerställa att alla produkter som kommer in på eller lämnar EU:s marknad uppfyller kraven över tid. Statiska eller föråldrade uppgifter undergräver integriteten i due diligence-rapporten och ökar risken för regelöverträdelser.

Företag måste regelbundet uppdatera sina övervakningsdata för att återspegla förändringar i markanvändning, leverantörskedjans sammansättning eller regionala riskfaktorer. Uppdateringar krävs särskilt i följande scenarier:

• Med varje ny sändning: Varje leverans av reglerade råvaror måste åtföljas av aktuella, partispecifika geolokaliseringsdata. Även återkommande leveranser från samma leverantör måste valideras individuellt för att säkerställa konsekvens och efterlevnad.
• När leverantörsförhållanden eller markanvändning förändras: Om en leverantör börjar köpa in från en ny plats, utökar produktionen till en annan tomt eller upplever förändringar i ägande- eller markrättigheter måste motsvarande geospatiala data och riskbedömningar omedelbart revideras.
• Som svar på uppdaterade satellitbilder eller varningar om avskogning: Företag som använder fjärranalys eller GIS-plattformar bör reagera på systemvarningar eller visuella bevis på skogsförlust genom att granska och uppdatera leverantörsprofiler och DDS-registreringar i enlighet med detta.
• Efter en förändring i klassificeringen av myndighets- eller landrisk: När EU-kommissionen uppdaterar ett lands risknivå eller publicerar nya riktlinjer kan övervakningsdata och dokumentation behöva justeras för att återspegla de skärpta kraven på due diligence.

Regelbundna uppdateringar är avgörande för att säkerställa att DDS-meddelanden förblir korrekta, juridiskt försvarbara och i linje med de senaste realiteterna på fältet. Föråldrade eller ofullständiga övervakningsdata kan leda till att leveranser avvisas, att sanktioner utdöms eller att produkter återkallas.

För att hantera denna process på ett effektivt sätt bör företagen införa automatiska varningar, rutinmässiga scheman för omverifiering av leverantörer och digitala system som kan spåra dataversionshistorik. Detta förbättrar inte bara effektiviteten i verksamheten utan visar också att man är förberedd på att följa regelverket vid inspektioner eller revisioner.

Vilka är de fyra viktigaste komponenterna i en effektiv övervakning av EUDR?

Effektiv övervakning enligt EUDR är inte en engångsuppgift - det är ett pågående, strukturerat system som är utformat för att spåra markanvändning, upptäcka förändringar och säkerställa transparens i leveranskedjan.

De fyra väsentliga komponenterna är:

1. Insamling av geolokaliseringsdata: Koordinater på tomtnivå (WGS84-format) måste samlas in för varje gård, skog eller plantage. För småbrukare kan det räcka med en enda punkt, men för större tomter krävs polygonkartläggning. Uppgifterna måste omfatta produktions- eller skördedatum och leverantörsidentifiering.
2. Fjärranalys och satellitverifiering: Företag bör använda högupplösta satellitbilder och fjärranalysverktyg för att verifiera att ingen avskogning har skett efter den 31 december 2020. Dessa verktyg ger objektiva visuella bevis och hjälper till att validera geolokaliseringsdata som lämnas in av leverantörer.
3. GIS-baserad riskkartläggning: Geografiska informationssystem (GIS) hjälper till att visualisera risker. Företag kan lägga samman leverantörsdata med externa riskfaktorer, t.ex. närhet till skyddade områden, hotspots för biologisk mångfald eller regioner med svag styrning. Detta ger underlag för beslut om riskbedömning och riskreducering.
4. Dynamiska riskuppdateringar: Övervakningen måste anpassas till ny information. Företag bör uppdatera leverantörernas riskprofiler om avskogningsvarningar dyker upp, om dokumentationen ändras eller om ett lands riskklassificering ändras. Detta säkerställer att DDS-inlämningar förblir giltiga över tid.

Dessa fyra komponenter samverkar för att skapa ett reviderbart och försvarbart efterlevnadssystem. Övervakning är grunden för riskdetektering i realtid och juridiskt trovärdig due diligence.

Riskklassificering och landbedömning

I detta avsnitt förklaras hur EU:s riskbaserade tillvägagångssätt enligt EUDR påverkar omfattningen och djupet av skyldigheterna att vidta due diligence. Att förstå landklassificering är viktigt för företag som vill skräddarsy sina efterlevnadsstrategier, minska riskexponeringen och fördela resurser effektivt.

Vad är EUDR:s riskbaserade metod?

EUDR inför ett system för landsklassificering i flera steg för att differentiera kraven på tillbörlig aktsamhet baserat på den avskogningsrisk som är förknippad med ursprungslandet. 

EU-kommissionen kommer att kategorisera länderna i tre risknivåer:

• Lågriskländer: Detta är jurisdiktioner med låg förekomst av avskogning och stark skogsförvaltning. De har vanligtvis tillförlitliga system för markägande, transparenta leveranskedjor och effektiv tillämpning av miljölagar. För produkter med ursprung i dessa länder kan operatörerna dra nytta av förenklade förfaranden för tillbörlig aktsamhet, inklusive minskad dokumentation och mindre intensiv verifiering.
• Länder med normal risk: Detta är standardklassificeringen och gäller när det inte finns någon särskild beteckning. Det innebär att företag måste genomföra alla steg för tillbörlig aktsamhet: informationsinsamling, riskbedömning och riskreducering vid behov. De flesta länder kommer sannolikt att falla under denna kategori inledningsvis, särskilt i de tidiga faserna av EUDR:s tillämpning.
• Högriskländer: Dessa länder är förknippade med en högre sannolikhet för olaglig avskogning, svag styrning eller inkonsekvent tillämpning av skogslagar. Aktörer som köper in från dessa regioner måste genomföra skärpt due diligence, inklusive djupare verifieringsåtgärder, mer detaljerad dokumentation och eventuellt tredjepartsrevisioner eller fältinspektioner.

Den tilldelade risknivån kommer direkt att påverka typen och intensiteten av due diligence som en operatör måste utföra. Till exempel kommer inköp från ett högriskområde att kräva starkare motivering av att produkten är fri från avskogning och lagligt producerad, med robusta stödjande bevis.

Det är viktigt att påpeka att riskklassificering inte befriar företagen från att följa reglerna. Även för lågriskländer måste kriterierna för spårbarhet och avskogningsfrihet fortfarande uppfyllas. Klassificeringen hjälper dock företagen att fokusera sina efterlevnadsinsatser där risken för skada är som störst.

När kommer landrisknivåerna att publiceras?

Den officiella riskklassificeringslistan förväntas publiceras av Europeiska kommissionen senast den 30 juni 2025. Den kommer att kategorisera varje producerande land eller region baserat på oberoende verifierade indikatorer som t.ex. avskogningstakt, kvalitet på styrning, verkställighetskapacitet och transparens i leveranskedjorna.

Fram till dess att listan är färdigställd och offentlig måste alla länder behandlas som antingen standardrisk eller högrisk. Detta innebär att företag måste genomföra en fullständig due diligence för alla inköpsregioner oavsett deras upplevda miljö- eller styrningsstatus.

Inga förenklade förfaranden kommer att tillämpas innan risklistan har antagits formellt. Företag bör undvika att anta lågriskstatus för någon leverantör eller region och istället förbereda sig för omfattande efterlevnad i hela leverantörskedjan.

När klassificeringen har publicerats kommer den att ses över och uppdateras regelbundet. Företag bör noga följa dessa uppdateringar, eftersom förändringar i ett lands status omedelbart kan förändra omfattningen av den due diligence som krävs för produkter som kommer från den regionen.

Sammanfattningsvis måste företagen behandla alla ursprung som potentiellt högrisk fram till den 30 juni 2025, även om det riskbaserade tillvägagångssättet så småningom kommer att ge en mer målinriktad efterlevnadsväg. Robusta förberedelser och anpassningsbara system är nyckeln till att hantera denna osäkra övergångsperiod på ett effektivt sätt.

Verkställighet och påföljder

Att förstå hur EUDR kommer att verkställas och vilka påföljder som gäller är avgörande för riskplaneringen. Företagen måste inte bara fokusera på att bygga upp system för efterlevnad, utan också på att förstå de verkställighetsmekanismer som EU:s medlemsstater kommer att tillämpa i praktiken.

Hur kommer EUDR att verkställas?

Tillämpningen av EUDR kommer att vara decentraliserad men samordnad. Varje EU-medlemsstat är ansvarig för att utse en eller flera behöriga myndigheter som ska se till att förordningen genomförs och följs inom den egna jurisdiktionen.

Dessa nationella myndigheter ges betydande befogenheter, bl.a:

• Genomföra revisioner och inspektioner: Både anmälda och oanmälda, omfattar affärslokaler, lager, produktionsanläggningar och dokumentationssystem.
• Begäran om dokumentation: Till exempel Due Diligence-utlåtanden (DDS), geolokaliseringsregister, juridiska källbevis och riskbedömningsfiler.
• Beslagtagande eller blockering av försändelser: Att stoppa varor som misstänks bryta mot bestämmelserna innan de släpps ut på marknaden.
• Utredning av klagomål eller visselblåsarrapporter: Särskilt de från icke-statliga organisationer, journalister eller berörda samhällen i inköpsländerna.
• Administrativa eller rättsliga påföljder: Inklusive ekonomiska sanktioner, marknadsförbud och införande i offentliga register över bristande efterlevnad.

För att underlätta samarbete och informationsutbyte över gränserna kommer alla myndigheter att arbeta via EU:s centraliserade TRACES-NT-plattform. Detta digitala system möjliggör realtidsspårning av DDS-inlämningar, revisionsresultat och efterlevnadsstatus i hela EU.

Varje medlemsstat måste också lämna in årliga tillsynsrapporter till Europeiska kommissionen, med uppgifter om antalet genomförda inspektioner, upptäckta överträdelser och vidtagna korrigerande åtgärder. Detta säkerställer en konsekvent övervakning och ansvarighet i hela unionen.

Företagen bör förbereda sig för riskbaserade inspektioner, slumpmässiga revisioner och datadrivna utredningar, särskilt i högrisksektorer eller högriskregioner. Myndigheterna kan också använda sig av satellitbilder, AI-baserade varningar och geospatiala verktyg för att proaktivt identifiera oegentligheter.

Vilka är påföljderna för bristande efterlevnad?

EUDR föreskriver stränga och långtgående påföljder för överträdelser, vilket återspeglar förordningens stora miljömässiga och juridiska betydelse.

Potentiella påföljder inkluderar:

• Monetära böter: Dessa kan uppgå till upp till 4% av operatörens årliga omsättning i EU, beroende på hur allvarlig och återkommande överträdelsen är.
• Konfiskering eller förstöring av varor: Produkter som inte uppfyller EUDR:s kriterier kan förstöras fysiskt, nekas tillträde till marknaden eller dras tillbaka från marknaden.
• Utmätning av intäkter: Myndigheterna får återkräva eventuella vinster från försäljning av varor som inte uppfyller kraven.
• Förbud mot marknadstillträde: I allvarliga eller upprepade fall kan företag drabbas av tillfälliga eller permanenta förbud mot att släppa ut reglerade produkter på EU-marknaden.
• Offentlig namngivning: Brottslingar kan listas offentligt, vilket leder till skada på anseendet, förlorat förtroende hos köparna och granskning från icke-statliga organisationer och media.

Genomförandet är utformat för att vara proportionerligt, avskräckande och effektivt. Företag som visar försumlighet, förfalskar data eller ignorerar sitt ansvar för efterlevnad kommer sannolikt att få strängare påföljder än de som visar god vilja men upplever isolerade problem.

För att minska de juridiska och finansiella riskerna bör företagen införa robusta interna kontrollsystem, utbilda personalen i due diligence-rutiner och alltid ha tillgång till noggrann dokumentation.

Hur länge måste företag spara uppgifter om efterlevnad av EUDR?

Enligt artikel 9.3 i EUDR är både operatörer (som släpper ut produkter på EU-marknaden) och stora handlare (som säljer reglerade varor som redan är i omlopp) enligt lag skyldiga att spara all dokumentation om efterlevnad i minst fem år.

Denna femåriga lagringsperiod börjar från och med det datum då produkten antingen släpptes ut på EU-marknaden eller exporterades från EU, beroende på aktörens roll i leveranskedjan.

Företag måste behålla följande register:

• Redogörelser för due diligence (DDS): Som inlämnat via TRACES-NT-plattformen, inklusive inlämningskvitton och eventuella senare ändringar.
• Geolokalisering och skördedata: Exakta koordinater (WGS84), tomtgränser och tidsstämplade produktions- eller skördedatum.
• Juridisk dokumentation av inköp: Markrättigheter, avverkningstillstånd, miljöcertifikat och efterlevnad av lokala lagar.
• Leverantörskontrakt och deklarationer: Avtal, intyg eller policyer som bekräftar lagliga och avskogningsfria inköp.
• Rapporter om riskbedömning: Intern eller tredjeparts utvärdering som motiverar riskklassificeringen av produkten eller leverantören.
• Begränsningsåtgärder och loggar: Dokumentation av revisioner, leverantörsengagemang, korrigerande åtgärder eller satellitverifieringssteg.
• Systemloggar och intern korrespondens: Bevis som visar att due diligence-beslut baserades på spårbara och reviderbara processer.

Detta material måste vara lättillgängligt för nationella myndigheter på begäran. Även om pappersfiler inte är förbjudna, rekommenderas starkt digital arkivering med strukturerade kataloger, säkerhetskopieringsprotokoll och åtkomstkontroller för att säkerställa långsiktig efterlevnad och revisionsberedskap.

Det är viktigt att påpeka att underlåtenhet att presentera denna dokumentation, även om ingen avskogning har skett, ändå kan leda till verkställighetsåtgärder. Tillsynsmyndigheterna har befogenhet att utdöma sanktioner enbart på grund av bristande efterlevnad av procedurreglerna.

Att upprätthålla detaljerade och välorganiserade register är därför viktigt inte bara för att uppfylla rättsliga skyldigheter utan också för att skydda ditt företag mot ryktesrisker och ekonomiska risker vid inspektioner eller tvister.

Stöd från eudr.co

För att kunna hantera komplexiteten i EU:s avskogningsförordning (EUDR) krävs inte bara en gedigen förståelse för de rättsliga kraven, utan också rätt verktyg för att hantera dem på ett effektivt sätt. Specialiserade plattformar som eudr.co ger viktigt stöd för företag som vill säkerställa efterlevnad utan att behöva bära bördan av fragmenterade system eller manuella processer. I det här avsnittet beskrivs hur eudr.co fungerar och hur det stöder olika aktörer i leveranskedjan.

Vad är eudr.co?

Eudr.co är en specialbyggd efterlevnadsplattform som är särskilt utformad för att stödja företag i att uppfylla skyldigheterna i EUDR. Till skillnad från allmänna ESG- eller hållbarhetsverktyg är eudr.co snävt fokuserat på de detaljerade juridiska, tekniska och spårbarhetsstandarderna i förordningen.

Plattformen erbjuder en enhetlig miljö där företag kan hantera alla aspekter av EUDR-efterlevnad, från att samla in leverantörsinformation och geolokaliseringsdata till att generera Due Diligence-utlåtanden (DDS) och skicka in dem via officiella EU-kanaler.

Arkitekturen stödjer både små och stora företag genom att erbjuda flexibilitet, skalbarhet och ett användarvänligt gränssnitt. Oavsett om det handlar om att hantera en enda produktlinje eller en global leveranskedja med flera nivåer hjälper eudr.co organisationer att bygga arbetsflöden som är både tillförlitliga och reviderbara.

Hur stöder eudr.co certifiering?

För att uppfylla EUDR:s stränga standarder måste företagen inte bara validera källan till sina varor, utan även deras lagliga produktion och spårbarhet. Eudr.co innehåller en uppsättning verktyg som direkt tillgodoser dessa krav:

• GIS-baserade kartverktyg för att verifiera den exakta placeringen och gränserna för produktionsplottar med hjälp av satellitdata.
• Blockchain-säkrad dokumentlagring för att förhindra manipulering och säkerställa en oföränderlig verifieringskedja.
• Automatiserad generering av DDS som överensstämmer med artikel 4-5 i EUDR och minskar det administrativa arbetet.
• Live risk dashboards som meddelar användare om förändringar i leverantörsstatus, landsklassificeringar eller satellitvarningar.
• TRACES-NT-integration för sömlös inlämning av efterlevnadsrapporter till EU-myndigheter.

Genom att samla dessa funktioner i en plattform förkortar eudr.co certifieringstiderna och minimerar risken för mänskliga fel vid datahantering och rapportering.

Vem kan dra nytta av att använda eudr.co?

Eudr.co är utformad för ett brett spektrum av användare som är involverade i EUDR-reglerade leveranskedjor. Dess modulära design och inställningar för åtkomstkontroll gör att varje typ av aktör kan använda plattformen effektivt utan överlappande ansvarsområden.

• Importörer och exportörer kan automatisera genereringen av DDS, samla in geolokaliseringsdata och övervaka leverantörsrisker i realtid.
• Handlare och distributörer drar nytta av instrumentpaneler för spårbarhet och funktioner för lagring av dokument.
• Jordbruksproducenter och kooperativ kan ladda upp markdata, skördedatum och leverantörsuppgifter direkt från fältet.
• Certifieringsorgan får skrivskyddad åtkomst för att verifiera dokument under revisioner eller inspektioner.
• Återförsäljare och tillverkare får tillgång till fullständig transparens i leveranskedjan och exportrevisionsrapporter för internt bruk eller granskning av intressenter.

Denna rollbaserade design hjälper varje aktör att upprätthålla efterlevnad samtidigt som den bidrar till en samordnad, verifierbar spårbarhetskedja.

Hur skiljer sig eudr.co från allmänna ESG-verktyg?

Till skillnad från konventionella ESG- eller supply chain-plattformar är eudr.co konstruerat för att uppfylla EUDR:s juridiska trösklar ner på artikelnivå. Den erbjuder en högre grad av specificitet och juridisk relevans genom att integrera regleringsstandarder i varje arbetsflöde.

Viktiga skillnader är bland annat:

• Inbyggd juridisk logik i linje med EUDR:s artiklar 3-11.
• Dedikerade moduler för spårbarhet, riskanalys av avskogning och lagring av dokument.
• Rapporter och varningar före revisionen som är anpassade till nationell tillsynspraxis enligt förordningen.
• Strukturerade mallar och bevisformat som matchar vad myndigheterna kräver vid inspektioner.

Generiska ESG-plattformar kan sakna förmågan att hantera exakta geolokaliseringsformat (WGS84), skogslegalitetsdokument eller DDS-specifika metadata, vilket gör eudr.co till en mer tillförlitlig lösning för EUDR-efterlevnad.

Kan eudr.co integreras med våra befintliga system?

Ja, det gör vi. Eudr.co är utformad för att passa in i befintliga digitala ekosystem utan att kräva kostsamma översyner. Plattformen erbjuder:

• API-åtkomst för integration med ERP-, supply chain- och upphandlingssystem.
• CSV- och batchuppladdningsalternativ för massinmatning eller migrering av data.
• Manuella datainmatningslägen för mindre användare utan automatiserade system.
• Kompatibilitet med certifieringsdatabaser, som FSC och PEFC, för att korsreferera leverantörsuppgifter.
• Interoperabilitet mellan GIS och fjärrövervakning för att koppla ihop satellitverktyg med instrumentpaneler för efterlevnad.

Denna interoperabilitet säkerställer att företag kan utnyttja sin befintliga digitala infrastruktur och samtidigt uppfylla de unika krav som EUDR ställer.

Är onboarding komplicerat?

Nej. Onboardingprocessen är utformad för att vara snabb och tillgänglig, även för företag med begränsad teknisk expertis. 

Eudr.co erbjudanden:

• Steg-för-steg-konfigurationsguider som hjälper dig att konfigurera företagsprofiler, leverantörslistor och arbetsflöden för efterlevnad.
• Förinstallerade mallar och fält med rullgardinsmeny för att minska manuell datainmatning.
• Livechatt och utbildningssupport från compliance-experter som svarar på frågor om regelverk och plattform.
• Flerspråkiga gränssnittsalternativ som underlättar användning i internationella team och leverantörsnätverk.

De flesta företag kan vara i drift inom några dagar, beroende på volymen och strukturen på deras befintliga data. Den användarvänliga instrumentpanelen minskar inlärningstiden och säkerställer en snabb tid till efterlevnad.

Slutsats

EU:s avskogningsförordning innebär ett stort skifte i styrningen av den globala leveranskedjan. Genom att kräva att produkter är fria från avskogning, lagligt anskaffade och fullt spårbara till den geolokaliserade ursprungsplatsen, sätter förordningen en ny rättslig standard för transparens och ansvarighet. För företag som är verksamma i eller handlar med EU är detta inte längre ett frivilligt hållbarhetsinitiativ, utan en bindande rättslig skyldighet.

Företag som agerar tidigt genom att införa spårbarhetssystem, samla in geolokaliseringsdata och lämna in due diligence-intyg (DDS) via TRACES-NT-plattformen kommer att vara bättre positionerade för att behålla marknadstillträde, undvika påföljder och uppfylla intressenternas växande förväntningar.

EUDR-efterlevnad handlar inte bara om riskhantering. Det är en strategisk investering i långsiktig motståndskraft, integritet i leveranskedjan och trovärdighet för varumärket på en global marknad med allt större miljöfokus.